Förlåt alla ni som drabbats av inställda flyg! Jag lovar, jag lider med er som är strandsatta eller inte kommer iväg på er semester och jag menar inte att peka finger åt er eller påstå att ni fått ta del av något slags Straff för att ni inte valde tåget. Jag hoppas inte ens att detta leder till en svacka och nedgång för flygtrafiken, som får oss alla att i framtiden se tåget som det självklara valet.

Nej, anledningen till att jag hyllar det moln av vulkanaska som nu breder ut sig över Europa är att det påminner mig om vår egen litenhet – och därmed om jordens väldighet. Jag ser det som naturens sätt att sträcka på sig lite i sin väldighet, säga ”oj, var ni där? Nåja, ni får väl vänta lite med det-ni-nu-gör-som-tydligen-är så-viktigt tills jag har lättat lite på trycket” Som en sovande björn som måste klia sig, och därmed råkar vända uppochner på världen för lopporna som slagit sig till ro i hans päls.

För mig är vulkanaskemolnet en påminnelse om att vi inte kan kontrollera världen. Våra mänskligt påhittade system för att hantera världen omkring oss ger en falsk känsla av trygghet, de fungerar inte alltid eftersom – för det glömmer vi ibland – eftersom världen omkring oss inte är Död utan i högsta grad levande och en del av det system vi alla ingår i.

Karin Bojs skriver i en läsvärd krönika i Dagens Nyheter idag om att vulkanutbrottet är en påminnelse om att hela vår tillvaro begränsas av jordklotets geologiska förutsättningar. Islänningarna vet det, skriver hon, eftersom de bor mitt på en kontinentalspricka. Men vi svenskar har lätt att glömma hur skör vår planet är.

Inom taoismen betraktar man olycka som en konsekvens av att man låter sig styras av illusioner, till exempel illusionen att människan skulle vara skild från resten av jorden. Det här är en påminnelse om att vi inte kan motarbeta naturen utan måste leva i samspel med den. Ibland kanske det innefattar att förbanna den, på samma sätt som man förbannar ett retsamt syskon, men vi kan inte fortsätta leva som om den inte fanns. Det krävs en gnutta ödmjukhet från vår sida.

Ps Angående det med flygets långsiktiga nedgång och tåget som självklara valet: Okej, lite hoppas jag nog på det. Fast det var inte det inlägget skulle handla om.