Att smaka på honung är att uppleva en plats. Geografi spelar roll, såklart! Parkpollinations honung smakar som Stockholms innerstad. Och då menar vi inte att den smakar avgaser och ciggfimp (förresten, kan vi inte bara komma överens om att vi slutar slänga ciggfimpar, tuggummin m.m. på marken?!). Nej, för den honung som våra stadsbin producerar smakar lite som kola.

Och denna goda honung är alltså en positiv bieffekt av att stadsbin upprätthåller grönskan i Stockholms grönområden och ser till att vi får frukt i höst också. Läste i SvD i morse att päronsäsongen har varit dålig i år, eftersom pollinationen kom igång så sent i år (pga. bland annat en väldigt kall vinter). Det är bara ett exempel som visar på att bin verkligen behövs.

De stadsbin som vi sköter om i Nationalstadsparken och på Kulturhuset i Stockholm hämtar nektar och pollen från många olika blommor. Stadsbin hänger på balkonger, i parker, i trädgårdar, på blommor utanför blomsteraffärer och i många andra grönområden som finns i städer. Det är det som är så speciellt med urban honung, att det finns så många olika smaker som blandas samman. Vissa menar till och med att stadsbin utsätts för mindre kemikalier än landsbygdsbin eftersom stadsbin håller inte till i jordbruksområden som besprutas med bekämpningsmedel…

Till nästa säsong hoppas vi att fler stadsbin flyttar in på hustak i Stockholm. Bin flyger inte gärna längre än 1,5 km från sin bikupa och det behövs därför fler bikupor i Stockholm. Hör av dig till oss om du har ett tak ledigt!

PS: Vill bara säga igen att bin inte är samma sak som getingar. Om det bor bin på ditt tak, så kommer bina inte att störa dig om du sitter och äter på din balkong. (Okej, om du har schyssta blommor med mycket nektar och pollen så kommer bina att älska blommorna, men poängen är att bina lämnar dig ifred – vilket getingarna ofta inte gör.)