Norges regering har planlagt en biståndsbudget på 27,4 miljarder kronor under 2010. Ett beundransvärt initiativ som överför 1,09% av Norges BNP till biståndskassan. Men bidrar Norge, med statsägda Statoil på sitt samvete, med bistånd till miljöförebyggande ändamål? För när det kommer till miljön är Norge globalt sett en negativ aktör, speciellt med tanke på deras nya investeringar i Canadas oljesand; ett oljeprojekt som är ett av de skitigaste i världen.

Gröna löften

Efter klimatmötet i Bonn 2001 lovade EU:s dåvarande 15 medlemsländer, inklusive: Kanada, Nya Zeeland Schweiz, Island och Norge att de tillsammans skulle starta en fond för länder i tredje världen. Denna fond skulle hjälpa fattigare länder som tampades med klimatförändringar att göra det på ett bättre sätt, och idén var att fonden skulle ge ut 460 miljoner dollar per år från och med 2005. Även det ett fullgott initiativ för miljön. Dock har BBC nu avslöjat att endast 260 miljoner dollar blivit utbetalda, sammanlagt (!!) sedan 2005. Så hur grön och avtalsvänlig är vår skandinaviske oljegranne? Frågan kvarstår.

Vem tar ansvar?

Och samtidigt träder andra frågor fram: Har till exempel den norska staten värderat hur de ska ge ersättning till urbefolkningen i den kanadensiska provinsen Alberta, som på grund av oljeutvinningen exponeras för vattenburna föroreningar och tungmetaller? Hur ersätter man de ekosystem som ödeläggs efter nedhuggning av massiva skogsområden? Kommer Norge att, i sin roll som tung aktör på oljemarknaden, knyta an några av sina bidrag till de områden de själva behandlar destruktivt? Jag hoppas det, men det får framtiden utvisa.

Påverka opinionen

Det har, som tur är, förts en aktiv lobbying mot Statoils gröntvättning av oljesanden under de senaste åren, förda framåt av bland andra Greenpeace och WWF. Och redan nu kan man se goda resultat blomma ut.

Flera företag, sammanslutningar och privatpersoner, däribland Svenska Kyrkan, har bestämt sig för att sälja sina aktier i Statoil efter att företaget satsat på oljesanden. Ett plus med Statoil som företag, och relevant för sammanhanget, är också att alla som äger andelar i företaget har rätten att rösta på deras AGM, och även där har en godartad tendens uppstått när företag, som exempelvis Folksam, använder sina aktier konstruktivt och röstar mot Statoil på deras egna årsmöten.

Slutligen det viktigaste; vad vi på gräsrotsnivå kan göra, och det är enkelt; vi måste sprida information om problemen, och varför inte ställa krav på våra arbetsgivare och pensionsfonder att dra sig ur företag med skadliga projekt. För tro det eller ej, de lyssnar, bara man är många nog.

Linus Gisborn