Ägnade mig åt tandvård häromdan. En smärtsam upplevelse, inte minst för plånboken. Jag hade av någon outgrundlig anledning bokat in en tid med både tandhygienist och lagning av två mindre hål vid samma tillfälle. Och min tandhygienist är inte att leka med. Blodet fullkomligen sprutade när tandstenen brutalt skrapades bort. Oj vad jag skulle drabbas av både det ena och det andra om jag inte använde tandtråd. Helst två gånger per dag och tio (10!) gånger mellan varje tand. Rena rama domedagsprofetian. Dålig lukt från munnen, inflammation i tandköttet och på sikt tandlossning ingick i de möjliga framtidsscenarierna.

Förebyggande vård med noggrann tandborstning och tandtråd, det gör däremot så att du kan förhindra problemen, berättade hon. Det blir mindre smärtsamt, mindre besvärligt och billigare än att behandla tandsjukdomar om de redan utvecklats. För att inte tala om det oåterkalleliga om hela garnityret ramlar ur… Men så farligt kan det väl inte vara? Tänderna sitter ju där de sitter, inga direkta tecken, vad jag märkt, på att de är på väg att lossna.

Hade precis tänkt slita av mig den löjliga haklappen och i vredesmod lämna lokalen för att rädda både mitt eget och plånbokens skinn då det slog mig… Det är nog ungefär så där det låter i andras öron när jag själv pratar om miljöförändringar och hur ekosystemen sällan reagerar linjärt och förutsägbart på det vi utsätter dem för.

Forskning visar nämligen att det i regel är mycket svårare och dyrare att städa upp i miljön, eller att försöka restaurera förstörda ekosystem, än att förebygga problemen.

Tandhygienisten såg säkert tidiga varningstecken som jag själv inte har märkt. Saker som bruna fläckar på tänderna eller röda och svullna tandköttskanter. Motsvarande tecken är det dessvärre fullt av i regnskogen, korallreven och vårt eget lilla övergödda innanhav. Forskare har sett dessa tidiga varningssignaler länge. Nyligen visade också en grupp miljöforskare med Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre i spetsen att mänskligheten, även på global nivå, är på väg att passera en rad kritiska gränsvärden i jordens miljö. Om vi överskrider dem riskerar vi dramatiska tröskeleffekter: exempelvis att Amazonas regnskogar brinner upp och förvandlas till savann och att världens korallrev förvandlas till oigenkännlighet på grund av försurning och allt varmare världshav.

Men den här jämförelsen haltar ändå betänkligt i flera avseenden. Att bry sig om klimat och miljö behöver varken göra ont eller vara lika tråkigt som tandtråd. Det finns en rad exempel på att ekologi och ekonomi kan gå hand i hand. Dessutom är det inte lika lätt att ersätta det naturen ger oss med tekniska substitut. Löständer är liksom lättare att få tag i än att med teknikens hjälp försöka ersätta regnskogens stabiliserande effekt på jordens klimat eller Östersjöns förmåga att producera fisk.

En sak är i alla fall säker. Att strunta i förebyggande planetvård – eller att glömma tandtråden – är betydligt tristare i längden. Nej, jag säger inte att planeten kommer att gå under imorgon. Bara att om vi inte gör något åt problemen nu, kan vi alla förvänta oss förändringar som blir svåra och väldigt dyra att anpassa oss till. Ledsen att behöva låta som en gammal fluortant!

Men vare sig det gäller garnityret eller planeten måste det inte vara allt-eller-inget-principen som gäller. Några steg i rätt riktning är bättre än inget alls. Få orkar med att leva optimalt miljövänligt hela tiden. Kräv inte allt. Då blir det inget. Själv har jag motsträvigt börjat med tandtråd. Men de där tio gångerna mellan varje tand kan hon glömma.