Miljöpartiets före detta språkrör Birger Schlaug ifrågasätter vår jakt på tillväxt och tycker det är hög tid att öka vår medvetenskap och bli ett utvecklingssamhälle.
– Vi måste vara medvetna om vad vi fyller vår korta tid på jorden med. Vill vi verkligen köa i Ullared? Om det är så undrar jag varför vi är så ”fattiga” på vettiga saker att göra med vår tid att vi enbart kan fylla den med shopping, säger Birger.
Dagens konsumtionssamhälle där konsumtion blivit ett självändamål ser Birger som den mest bidragande faktorn till de pågående miljö- och hälsoproblemen.
– Det är inte befolkningsökningen som är den stora utmaningen, utan vårt beteende. Får vi inte stopp på konsumtionen kommer vi inte få stopp på klimatförändringen och andra miljöproblem, säger Birger.
Lösningen enligt Birger är ökad medvetenskap, ett begrepp som han ofta använder.

”Utshoppad? Dags att tänka nytt? Sänka arbetstiden, konsumera mindre och leva mer… Lämna voodooekonomin och tillväxtsamhället och ta steget in i utvecklingssamhälle och medvetenskap”. Så lyder rubriken på Birger Schlaugs blogg där han flitigt vädrar sina åsikter. Han anser sig själv vara ”utshoppad” och är övertygad om att fler inom en snar framtid kommer inse att det finns mer att leva för än att köpa nya grejer.
– Vi lever under stark mediapåverkan som bidrar till de normer vi har i samhället. Enligt media är det idag konsumtion som ger oss välbefinnande och vi lever under en ständig stress att uppgradera oss till det senaste, säger Birger.
Han anser att enda steget i rätt riktning är en sänkt arbetstid vilket får följden att människor får mindre pengar att shoppa för och mer tid att skaffa sig ett rikare liv.

Sedan Birger lämnade politiken år 2001 är han involverad i en rad olika projekt. Något han brinner starkt för är Elin Wägnersällskapet för vilka han åker runt och föreläser. Wägners bok Väckarklockan läste Birger på 70-talet och detta blev inkörsporten för miljö- och samhällsengagemanget.
– Jag skulle ut och resa och fick i sista minuten tag i en lagom tjock bok. Det råkade vara Väckarklockan och hela min världsbild förändrades någonstans mellan Södertälje och Flen, säger Birger.
Väckarklockan kom ut redan 1941 och tog upp vad välfärd och välstånd var och hur människan i allt större utsträckning roffar åt sig av våra naturresurser och hur produkter skulle få en allt kortare livstid för att företagen hela tiden skulle öka sin omsättning. När boken kom blev den idiotförklarad, men nu är vi där menar Birger.

Birger är skarpt kritisk till tillväxtfenomenet och refererar till det som voodooekonomi. På sin blogg sätter han fingret på koldioxidutsläpp kontra tillväxt samt problematiken i hur vi mäter tillväxt. ”… Skulle jag och Göran Persson åka bil till varandra och diska varandras diskar – och ta betalt av varandra – skulle tillväxten öka med både summan för lönen och summan för vad bensinen och etanolen kostar. Att koldioxidutsläppen skulle öka påverkar inte tillväxten. Skulle vi däremot krocka med Anders Borgs bil så att skador uppstår på den så blir det nya plus för tillväxten.”
– Man brukar prata om en optimal tillväxt på fyra procent per år. Det låter ”lite” men innebär faktiskt en fördubbling av ekonomin på 18 år. Orimlig på sikt, säger Birger.
Den diskussion som tidigare har funnits i Sverige kring tillväxt saknar Birger i årets valrörelse. I Tyskland, Frankrike och England diskuteras frågan men i Sverige tycker han att fokus ligger på att få ytterligare en eller två hundralappar i plånboken varje månad. Till nästa valrörelse arbetar Birger tillsammans med bland annat Anders Wijkman med att återinföra debatten om tillväxt.

Men är inte grön tillväxt bra?
– Grön tillväxt är ett felaktigt och flummigt begrepp, istället borde vi prata om grön ekonomi. Tillväxt bygger på att vi förbrukar mer än vad våra ekologiska resurser tillåter. En grön ekonomi där vi bygger järnvägar istället för vägar är bra men inte om vi bygger båda, säger Birger.
Birger är kritisk till Maud Olofsson som pratar om att vi ska börja köra hybridbilar, men för att få tillväxt måste vi bygga både hybrid och vanliga bilar eftersom det är oljan som genererar mer jobb och tillväxt.

På frågan om Birger anser sig vara pessimistisk eller optimistisk inför pågående klimatförändringar svarar han kluvet.
– Två-graders målet är kört och det var det redan innan Köpenhamn. Detta på grund av att politiker och forskare inte förstår sig på varandra. Det politiska systemet är oerhört segt, säger Birger.
Ett steg som Birger tror är en förutsättning för att vi inom EU ska kunna reducera våra utsläpp är en gemensam koldioxidskatt.
– Vi hade en chans att införa en miniminivå på koldioxidskatten inom EU men Sverige med Göran Persson i spetsen satte stopp för detta då man röstade emot detta EU-förslag, säger Birger.
Men på det stora hela säger sig Birger vara optimistisk till framtiden och vår förmåga att hantera miljöfrågan. Dock tror han att det finns en risk att om vi inte får stopp på den miljöförändring som sker kan vi hamna i en så eländig situation att vi inte har råd med demokrati och desperat ropar efter en stark ledare.
– En slags grön diktatur som ger oss koldioxidkonton och fattar andra överstatliga beslut, säger Birger.

I Birgers vision om ett hållbart samhälle står teknikutveckling högt på dagordningen. Redan för många år sedan tog han upp ett förslag om att använda zeppelinare för godstransporter men blev nästan utskrattad. Nu forskas det på användning av zeppelinare för att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn. Men tekniken med höghastighetståg är han tveksam till.
– I grunden är jag positiv till ökad spårburen trafik men det satsas enorma pengar på en teknik som troligtvis kommer vara mossig då systemet tas i drift. Istället borde vi satsa på att bygga fler spår och hålla tågtiderna, säger Birger.
Ett hett ämne för alla Stockholmare är Förbifart Stockholms vara eller icke vara. Birger säger att han förstår hur man han resonerat kring förbifarten, men han oroas av Naturvårdsverkets rapport som visar på ökade utsläpp om förbifarten byggs. Dessutom blir han upprörd över antagandet att vårt nuvarande beteende vad det gäller transporter kommer fortsätta som hittills.
– Det är förvånande att man förutsätter att människor kommer vilja fortsätta att sitta i en bil flera timmar per dag. Jag tror att de flesta kommer vilja göra annat med sin tid. Åker man kollektivt kan man göra annat med den tiden, kanske till och med att jobba och ta betalt för det, säger Birger.

Birger har länge varit aktiv i miljörörelsen och något han känner stolthet över är den attitydförändring han varit delaktig i att genomföra. Ett exempel är förslaget om restriktioner vad gäller klorblekning av pappersmassa. Branschen skrattade åt honom och ifrågasatte varför man skulle gå tillbaka till stenåldern. Idag är det just de låga klorhalterna i vårt papper som den svenska pappersindustrin stoltserar med. På samma sätt blev han ifrågasatt av LRF när han på 80-talet sa att vi skulle ha ekologisk mjölk om tio till femton år. Även de ansåg att det var att gå tillbaka till stenåldern.
– Det har varit kul att ha varit med i en process som faktiskt har ändrat vårt beteende och normen för hur någonting ska vara. Jag hoppas på fler attitydförändringar av den här sorten. Men för att åstadkomma det krävs en ökad medvetenskap som gör att vi ifrågasätter och förändrar våra nuvarande normer säger Birger.