Mads Flarup anmälde sig som aktionsledare i Greenpeace 1992 i samband med debatten om förtunning av ozonlagret och användningen av freon och andra ozonförtunnande medel.
– Jag blev förbannad över att politikerna inte gjorde någonting trots att de visste att det handlade om ämnen som vi var tvungna att sluta använda för att undvika förtunning av ozonlagret, säger Mads.
Nu, nästan 20 år senare är Mads Flarup från Danmark generalsekreterare för Greenpeace Norden.
– Våra aktioner är de mest effektiva för att få spotlight på miljöproblem. Vi är på plats där problemen finns. Vissa anser att våra metoder är för tuffa men jag tror att det är just dessa människor som inte hade varit medvetna om problemen om inte våra aktioner utförts, säger Mads.

Just Greenpeace arbete med ozonförtunningen, som fick Mads att anmäla sig som aktionsledare tycker han är talande för organisationens metodik att arbeta och deras förmåga att vara med och genomföra förändring trots att många tror att det inte går. Greenpeace förde då en kampanj riktad mot industrier som hävdade att de inte kunde klara kylprocessen utan freon och att alternativa lösningar inte gick att få fram.
– Som ett svar till industrierna tog Greenpeace i samarbete med ett tyskt företag på mindre än sex månader fram ett kylskåp helt utan freoner trots att man hävdat att det varit omöjligt, berättar Mads.

Mads har alltid varit politiskt engagerad men under gymnasietiden blev han mer och mer intresserad av globala miljö- och utvecklingsfrågor. Det som driver hans engagemang är frustrationen över att samhället ofta har kunskap om orsaker till miljöproblem men trots detta inte lyckas agera i rätt riktning. Mads menar att Greenpeace roll är att uppmärksamma dessa gap mellan kunskapen och vårt agerande. Han är besviken på politikerna och hur de svenska partierna arbetar med miljöfrågorna.
– Sedan 1992 har det inte hänt speciellt mycket på politisk nivå och vi har fortfarande ingen global överenskommelse, säger Mads.
Istället anser han att den utveckling som skett till stor del ägt rum inom industrin och ute bland företagen eftersom de har förstått att det är ekonomiskt lönsamt att agera hållbart.
– Det är deras agerande som har bidragit till den förändringen som skett sedan 1992, inte politiken, säger Mads.

Vi träffar Mads på Södermalm där Greenpeace i Norden har sitt huvudkontor. Mads berättar att organisationen har 100 000 medlemmar i enbart Sverige. Medlemmarna finns i alla samhällsskikt och han tror att det är just det faktum att Greenpeace finns där problemen finns som människor har sympati för. Men visst möts han ibland av kritik för att organisationen använder allt för tuffa metoder.
– Det som är viktigt är att vi som organisation vet vad vi anser är okej och inte okej att göra mot miljön. Vi i Greenpeace måste alltid sätta en gräns men ibland går den gränsen inte på samma ställe som den existerande lagstiftningen. Det är trots allt många saker som industrin gör fullt lagligt men som vi som organisation ändå tycker är helt galet och fel för miljön. Det är då vi kontaktar industrin och tar upp frågan, säger Mads.

Det finns många aktioner som Mads är mycket stolt över och där politisk förändring uppnåtts just på grund av Greenpeace inblandning. Dock berättar han att organisationen vissa gånger genomfört aktioner som sträckt sig utanför lagen.
– För två år sedan gjorde vi en aktion på det engelska kolkraftverket Kings North då den engelska regeringen hade beslutat att Kings North skulle bli världens största kolkraftverk. Greenpeace fick ett enormt skadestånd som följd av vår aktion men i domstolen blev vi sedan frikända för att vår aktion klassats som ett ”nödvärn på naturens vägnar”. Enligt domstolen var den olagliga aktionen berättigad eftersom vi kunde påvisa vilka enorma konsekvenser utbyggnaden hade fått för klimatet, säger Mads.
Vid en annan aktion sattes en propp i kylvattenledningen på en kemisk fabrik vilket också resulterade i en rättslig process. Men eftersom Greenpeace är mycket noga med att dokumentera sitt agerande kunde organisationen visa att de inte fått gehör från den kemiska fabriken eller myndigheter då de gått den lagliga vägen. Därmed var aktionen inte straffbar.
– Grundprincipen är att vi alltid försöker lösa problemen genom dialog innan vi tar till en aktion, säger Mads bestämt.

Mads berättar att Greenpeace jobbar med flera olika områden och på olika sätt.
– Vi konfronterar de industrier som har en extremt miljöförstörande verksamhet. Men vi arbetar också på global nivå med klimatförhandlingar, Kyotoavtalet samt tillsammans med IPCC och andra stora organisationer. Dessutom arbetar vi med är simuleringsmodeller på både lokal- och global nivå, säger Mads.
Mads framhäver att Greenpeace i väldigt stor utsträckning har varit med och förändrat den allmänna uppfattningen om vad som är okej att göra och inte i flera viktiga miljöfrågor. Till exempel då Greenpeace gjorde en aktion mot Shells oljeplattformar. Han berättar att företaget under 90-talet, precis som många andra oljebolag gjorde då, ville dumpa en oljeplattform i havet då den var uttjänt. Politikerna gjorde ingenting eftersom det var så här uttjänta oljeplattformar hanterats i alla tider. Det var inte förrän Greenpeace uppmanade till en bojkott av Shells bensin som man beslutade sig för att upphöra med dumpningen av oljplattformar i havet.
– Hade inte vi fått till bojkotten och genomfört en informationskampanj hade vi inte fått en förändring av den generella uppfattningen om vad som är ”normalt” och okej att göra, säger Mads.

På frågan om vad Mads tror om klimatförändringarna och vår möjlighet att förändra utvecklingen svarar han att han ser sig mer som en optimist än pessimist. Dels för att Greenpeace har gjort en mängd simuleringar som visar på att det är möjligt att faktiskt genomföra en förändring men också av den anledningen att det är billigare att agera nu än att inte göra det. Vad gäller Sveriges och Nordens miljöarbete jämför han oss med Kina:
– I Norden är det populärt att snacka mycket om hur bra man är men sen gör man inte så mycket i praktiken. Visst har vi många saker att vara stolta över men inom många områden har vi långt kvar. Vi har en fin målsättning om var vi vill vara om 50 år men i nuläget fattar vi inte de beslut som tar oss i riktning mot målet. I Kina har man samma långsiktiga strategi men skillnaden är att man hela tiden fattar beslut om satsning på förnybar energi och energieffektivisering, säger Mads.

Mads delar ut både ris och ros. Riset ger han till EU som han tycker begått ett stort fel i att inte utnyttja potentialen i finanskrisen.
– I många andra delar av världen har man under finanskrisen satsat på grön energi för att ta sig ur krisen och använda den satsningen som en språngbräda under lågkonjunkturen men detta har man helt missat i den europeiska politiken. Det är tragiskt, säger Mads.
Rosen ger han till Al Gore som lyckas bli katalysatorer för miljörörelsen.
– Al Gore presenterade samma sak som vi pratat om under en lång tid men han hade förmågan att nå en ny kategori av människor som vi inte nått. Det var mycket imponerande, säger Mads.

Han anser att den största utmaningen för Greenpeace och världen just nu är att komma ur det depressiva tillståndet som infunnit sig efter Köpenhamnsmötet.
– Efter mötet känner nog en del att det är hopplöst och att det ändå inte går att göra någonting när inte politikerna kan komma överens. Men vi i Greenpeace tänker bevisa motsatsen och fortsätta med att inte bara se problemen utan också handla konkret och vara en pain in the ass för de som gör saker som utgör allvarliga hot för miljön, avslutar Mads.