Mats, välkommen tillbaka efter skidresan! Kul att du är med och tycker till om skatt- och styrmedelsproblematiken, vilket är en komplex fråga. Vad det gäller köttindustrin så är det inte metangasen som man i första hand tänker på då man uppmanar folk att dra ner på sin köttkonsumtion. Problemet är istället köttprodukters extremt dåliga verkningsgrad. Om ni har några tips och önskemål på personer som vi kan intervjua är det bara att höra av er!

Hade helt missat att ni skrivit ett nytt inlägg då jag varit i Åre förra veckan och min kommentar blir därmed lite sen, brukar ju vara snabb annars

Svante har naturligtvis rätt i att ekonomiska styrmedel är den (enda?) som funkar. Jag är inte totalt emot hans idé om certifikat men jag tror mycket mer på beskattning av själva konsumtionen. För att beskriva det kort. Att ge skatter för olika typer av miljöförstöring på Industrin har nackdelen att om något land som man bedriver handel med inte inför samma regler så får de en konkuransfördel och industrierna kommer flytta dit och fungera ungefär som ett lågskatteparadis. Man kan ge sig faan på att ett par länder kommer ställa sig utanför alla såna samarbeten så då skiter sig det. Om man istället beskattar konsumtionen utifrån hur stor miljöförstöringen är så kommer så kommer de länder som står utanför fortfarande vara tvungna att effektivisera etc för att slippa tullarna in på den marknaden som är med i samarbetet.

Skulle gärna vilja se att ni reder ut köttfrågan i den här bloggen. Konsensus senaste tiden bland folk verkar vara att köttindustrin är en stor växthusbov och att ekologiskt odlad mat ska vara mycket bättre.
Detta framförallt för att köttindustrin släpper ut stora mängder metangas i atmosfären som är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid.

Jag menar följande: Ekologiskt odlad handlar mer om etik än om miljön. Den miljbesparingen man gör på att odla ekologiskt hade man kunnat spara in på att använda den extra arealen som ekologisk odling kräver till annat, t.ex. solceller eller något?
Vet inte om det är så slänger bara ut frågan. Dessutom kräver antagligen ekologisk odling mer transporter då den sker på fler locations än ett storskaligt bruk? Återigen vet inte om det är så men en fråga i alla fall.

Framförallt säger min goda vän Per-Inge att metangasen bryts ned i atmosfären till koldioxid och vätgas (borde det bli, länge sen man läste kemi) med en halveringstid som är ganska kort i sammanhanget, typ 10 år eller något.
Koldioxid problemet och utsläpp av metangas är två helt olika problem, Koldioxid ackumuleras (stavas det så?) i atmosfären hela tiden medan metangasen är ett växthusgasproblem de första 20-30 åren efter att det släppts ut. Vi talar alltså om ett problem som är 20-30 år framåt i tiden
och ett som är 100000 år framåt. På sikt så bidrar alltså utsläppen av metangas till en den koldioxidutsläpp då det bryts ned. För att citera Per-Inge så är detta “ett av de största feltänken i modern tid” och den erfarenhet jag har hittills är att när Per-Inge säger något så brukar det vara så.

I övrigt, Svante sluta klaga på regeringen, tänk om Mona hade haft makten.

Palle, du betalar inte värnskatt själv va? Nää klart vi kan ju höja skatten på dom det påverkar ju inte dig.

Mer relevant är det faktum att etanolproduktionen (Svensk vetebaserad etanol) även bidrar med värdefulla restprodukter, nämligen drank som används som foderförbättring. Detta leder till ett räkneproblem liknande det man har för biogasen. I biogasens fall kan man till en viss grad anta att man använder spillning och sopor som råvara. För etanolproduktionen kan man till en viss grad räkna hem ersättning av importerad sojamjöl med drank. Men efter ett tag når man en nivå där all spillning och alla sopor används till biogas samt att marknaden för drank är mättad. Det är här som det blir problem, vilket fall ska man göra sina antaganden för? Slutsatsen är att man inte kan satsa på en enda lösning utan det finns plats för både biogas-, etanol- och elbilar i vår framtida fordonsflotta.

Till sist vill jag tipsa om Seafood Watch http://www.montereybayaquarium.org/cr/seafoodwatch.aspx, ett komplement till Naturskyddsföreningens gröna guide om man är intresserad av hållbart fiske. Det är akvariet i Monterrey Kalifornien som driver Seafood Watch vilket gör att de har ett väldigt amerikansk perspektiv men det är ändå en trevlig sida med väldigt ingående information för varje fiskart.