– Miljöproblem är ekonomiska misslyckanden och en miljöekonom är som en läkare som kan diagnostisera vilken miljösjukdom världen har och sedan säga hur sjukdomstillståndet kan botas med rätt medicin, säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson.  Att människors moral skulle räcka som huvudsaklig drivkraft i miljöfrågan tror inte Svante. Han anser att styrmedel är den bästa medicinen och att det är politikernas uppgift att förse oss människor med rätt styrmedel som gör att vi automatiskt agerar rätt miljömässigt.

– För att ett gemensamt klimatavtal ska bli verklighet krävs det att världens länder inser att det är utsläppsminskningar vi pratar om, inte välfärdsminskningar. Idag tycks många länder tro att det sista landet att skriva under Kyotoprotokollet är en ekonomisk vinnare. Detta tycker Svante är helt fel resonerat då dessa länder riskerar hamna på efterkälken när man inte får anledning att ställa om till ett hållbart samhälle och utveckla miljövänlig teknik. Man riskerar att hamna i ekonomiskt underläge. Som miljöekonom och nyligen listad som Sveriges tredje miljömäktigaste borde Svante veta vad han pratar om. Han anser dock inte att det är han som är mäktig. – Det är Naturskyddsföreningen som har makten, jag är bara dess språkrör. Efter att ha provat många olika yrken och utbildningar, bland annat teologi och musiklärare, bestämde sig Svante för att bli agronom med inriktning mot miljöekonomi. Anledningen till att han blev miljöekonom var att han ville hantera verktygen för att kunna förändra miljöproblem, inte bara känna till dem.

Vad har då en av Sveriges miljömäktigaste åstadkommit? – Jag har som representant för Naturskyddsförening varit med och drivit frågan om koldioxidbeskattning. Detta är ett arbete som jag tycker att föreningen ska vara stolt över, säger Svante. Idag ser man koldioxidskatten som en självklarhet som alla partier ställer sig bakom men så var det inte i början av 90-talet. Han berättar även om då Naturskyddsföreningen lyckades driva igenom fosfatfria tvättmedel, vilket var ett viktigt steg i kampen för att minska övergödningen.

Svante är verkligen en man av styrmedel. – Givetvis är skatter mest effektivt för att minska miljöförstöringen men det fungerar bara till en viss gräns, därför behövs även andra typer av styrmedel såsom utsläppsrätter och elcertifikat. Elpriset är oelastiskt. Det räcker inte bara med höga elpriser för att vi ska motiveras att minska vår elanvändning. Svantes senaste förslag är Negawatt. I korthet går systemet ut på att regeringen beslutar att användningen av energi ska minskas med ett visst antal kWh till t.ex. 2020. Energibolagen får sedan krav på sig att redovisa certifikat som är bevis för en viss energieffektivisering. För att uppfylla kraven kan energibolagen via deras kunder själv genomföra effektiviseringsåtgärder eller köpa certifikat från andra energibolag som genomfört energiminskningar som är större än vad man behöver för att uppfylla sin kvot av certifikat. De som genomför effektiviseringar får då två inkomster. Den ena är besparingen av den minskade energianvändningen  och den andra är intäkten vid försäljning av certifikatet.

Eftersom Svante är miljöekonom blir vi nyfikna på var någonstans han anser att miljöinsatserna ska göras. Med tanke på att svenska företag kan erhålla ekonomiska fördelar via CDM-systemet trodde vi att Svante skulle förespråka att svenska företag skulle satsa på miljöteknik i utvecklingsländer. Men Svante tror man måste börja satsningarna hemma i Sverige. – En svensk investering i miljöteknik i Kina är osäker eftersom landet inte har något utsläppstak. En annan nackdel då svenska företag investerar i utsläppsminskningar utomlands är att de ofta gör de billigaste och enklaste åtgärderna. Det gör det ännu svårare för det landet att lova att minska ett visst antal procent eftersom det då krävs dyrare och mer komplicerade satsningar. Svante tycker att man borde utveckla systemet med CDM så att det uppmuntrar utländska företag att göra mer högteknologiska investeringar. Till exempel solceller är något som borde uppmuntras då det är en teknik som i många fall är mer gynnsam utomlands än i Sverige.

På frågan hur vi ska lösa energitillförseln och stoppa den oroväckande klimatförändringen svarar Svante Axelsson att det är enkelt. – Inom energieffektiviseringsområdet har vi mycket kvar att göra och fram till 2030 ska vi halvera energiförbrukningen. Kärnkraft ser han inte som en lösning och tycker att det är tur att kärnkraften faller på sin egen ekonomiska orimlighet.  Förutom en kraftig energieffektivisering tror han på förnybar energiproduktion som våg, vind, sol och biobränslen. På vår återkommande diskussion om el håller Svante delvis med vår förra gäst Björn Karlsson. – Jag anser i likhet med Björn att det är helt rätt att el prissätts utifrån marginalelsbegreppet. Däremot måste man vara tydlig med att el inte är en homogen produkt. På samma sätt som att mellanmjöl, filmjölk och  grädde är olika produktgrupper av mjölk finns det olika produktgrupper av el. Om vi inte ser att elen är heterogen så dödar vi konsumentmakten.

Till skillnad mot många andra miljövänner tror Svante starkt på kommersialisering. – Vi måste våga visa upp våra miljöinvesteringar och vara stolta över dem.  Jag tror människan snart kommer att njuta mer av att investera i förnybar energi än i ett nytt kök.  Dagens identitetsjakt och välfärdsmaximering handlar till stor del om märkesjeans, fina bilar och dyra semestrar. Svante hoppas istället på att många ska profilera sig och fylla sin välfärdskorg med ekologiska kläder, bra-miljöval-el och miljöbilar. Själv kör han en etanolbil och i och med den pågående svältdebatten undrar vi naturligtvis om han inte tycker det sänder ut fel signaler? – Etanoldebatten i media har blivit helt skev, säger Svante. Etanolen bär inte skulden för svält, endast 2 % av åkerarealen går till etanol medan foderproduktion för köttindustrin tar 40 % av åkerarealen. Men hade jag köpt en ny bil idag så hade det blivit en biogasbil.

Svante Axelsson delar inte ut lika många kängor som Björn Karlsson men tycker att sittande regering kunde gjort mer inom miljöområdet. – Alliansen har hittills varit urusla vad det gäller naturvård. Ett exempel  är avskaffandet av kväveskatten för att motverka övergödning och ett annat exempel är hanteringen av vargfrågan. Däremot har de varit hyfsade på klimatfrågor, anser han. Att hitta förebilder inom miljöområdet tycker Svante är svårt. – Jag har inga speciella miljöidoler. Det finns många bra personligheter men jag tror att det gäller att hitta ett förhållningssätt till livet och miljöfrågan är en del av livet. För att komma till rätta med miljöproblemen menar Svante att det krävs att man kommer till insikt. Först då tycker man inte att det är jobbigt att ha en hållbar livsstil. Själv tycker han inte att han har gjort några jobbiga förändringar men en sak som han  har fått kämpa lite extra med är att få ner sin köttkonsumtion. Som bondpojk älskar han kor, även att äta upp dem. – Men nu har jag verkligen förstått köttindustrins miljöpåverkan och då är det inte alls jobbigt att äta mindre kött eftersom jag vet att jag gör rätt.