Idag var det Sustainability Day på Cirkus i Stockholm och jag avslutade dagen med ett stort leende på läpparna, full av inspiration, trots de ganska allvarliga och tunga frågor som inledde förmiddagen.

Åsa-Britt Karlsson från Miljödepartementet informerade hur Sverige politiskt arbetar med miljöfrågor. Men citaten “när världen ställer om ska vi vara först” och “vi ska ta fram lösningarna som resten av världen frågar efter” kändes trångsynta i sammanhanget. Jag har hört citaten förut och hade gärna fått lyssna till konkreta exempel istället. Dessutom ville jag veta mer om vad man gjorde för att uppmärksamma årets tema – biologisk mångfald.

John Rockström presenterade sin forskning inom Planetary Boundaries som har som syfte att definera de systemgränsningar som är säkra för människan att verka inom. Klimathotet, hävdade Johan, är kanske den enklaste utmaningen.

Enligt MEA används inte 60% av ekosystemtjänsterna på ett hållbart sätt idag. Att bevara dem är ändå grunden till ekologi och ekonomi enligt Johan.

Men hur får man ekonomer att samarbeta med ekologer?

Enligt Åsa Jansson från Beijerinstitiutet så startades Ecological Economics troligtvis på att ekologer och ekonomer som redan kände varandra fick träffas för att samarbeta.

Hon menar att insikten om kraschade ekosystemtjänster och tröskelvärlden blir allt vanligare globalt. I Sverige är torsk-populationen ett exempel. Därför kan en prissättning på ekosystemtjänster bli lättare att sälja in inom några år.

Mitt anteckningsblock är fullkladdat med små anteckningar av dagen. Men det som fick mig att le hoppfullt när jag lämnade minglet var att nu diskuterar i alla fall minst 700 stycken hållbarhetsproffs och beslutsfattare prissättningen av planeten.