Bin har det tufft. Läste i SvD i lördags att antalet bin i Europa har minskat med 10 procent per år under de senaste åren. I vissa regioner är dödligheten 80 procent. 25 procent av bina i södra och mellersta Sverige vaknade inte upp efter förra vintern. Med tanke på att 76 procent av livsmedelproduktionen är beroende av pollinering av bin, så är detta inte kul att läsa. Och, samtidigt som antalet bin minskar, så minskar också antalet biodlare. Det har kanske blivit svårare att vara biodlare? Biodlare möter också utmaningarna som bina möter.

Vi som redan odlar bin kan göra mycket för att stötta bina – bland annat bekämpa varroakvalstret. Men det behövs också mer forskning och utbildning om bidödlighetens orsaker. Och vi måste bli fler biodlare! Har du letat efter en hållbar bisyssla? Well, here it is!

*SvD artikeln, 27 november 2010, är skriven av Teresa Küchler och heter ”Bidöd hot mot matproduktion”.

Och denna goda honung är alltså en positiv bieffekt av att stadsbin upprätthåller grönskan i Stockholms grönområden och ser till att vi får frukt i höst också. Läste i SvD i morse att päronsäsongen har varit dålig i år, eftersom pollinationen kom igång så sent i år (pga. bland annat en väldigt kall vinter). Det är bara ett exempel som visar på att bin verkligen behövs.

De stadsbin som vi sköter om i Nationalstadsparken och på Kulturhuset i Stockholm hämtar nektar och pollen från många olika blommor. Stadsbin hänger på balkonger, i parker, i trädgårdar, på blommor utanför blomsteraffärer och i många andra grönområden som finns i städer. Det är det som är så speciellt med urban honung, att det finns så många olika smaker som blandas samman. Vissa menar till och med att stadsbin utsätts för mindre kemikalier än landsbygdsbin eftersom stadsbin håller inte till i jordbruksområden som besprutas med bekämpningsmedel…

Till nästa säsong hoppas vi att fler stadsbin flyttar in på hustak i Stockholm. Bin flyger inte gärna längre än 1,5 km från sin bikupa och det behövs därför fler bikupor i Stockholm. Hör av dig till oss om du har ett tak ledigt!

PS: Vill bara säga igen att bin inte är samma sak som getingar. Om det bor bin på ditt tak, så kommer bina inte att störa dig om du sitter och äter på din balkong. (Okej, om du har schyssta blommor med mycket nektar och pollen så kommer bina att älska blommorna, men poängen är att bina lämnar dig ifred – vilket getingarna ofta inte gör.)

-          Storskaligt och intensivt jordbruk med monokulturer är oacceptabelt. Det finns inget utrymme för vildbin att etablera sig och man måste hyra in honungsbin för att klara av sina skördar. Mer heterogena landskap är bättre för vildbin men också för andra miljöaspekter så som vattenkvalité och pestkontroll, säger Claire Kremen.

All mat vi äter är inte beroende av pollination. Men delen av matproduktionen som är beroende av pollination ökar. Den drastiska nedgången av vildbin har ökat behovet av att hyra in tambin som kan pollinera grödor som t ex äpplen, mandel, plommon och vattenmelon.

-          80 % av världens mandelproduktion finns i Kalifornien. En miljon honungsbin måste flygas in dit i februari varje år för att pollinera mandelträden. Det är hög efterfrågan på bin under kort tid och bin måste flygas in hela vägen från Australien för att klara av pollineringstrycket, säger Claire Kremen.

Många vildbin är inte sociala, och kan därför inte flyttas runt. Men honungsbin är sociala, bor tillsammans och är enklare att flytta. Det är bland annat därför som honungsbin är så viktiga. Men, både vildbin och tambin, eller odlade bin, har det tufft. Efter 2006 har bisamhällen minskat drastiskt både i USA och Europa. Varroakvalstret, som suger blodvätska från bin, verkar vara centralt för att förklara nedgången av bin. I södra Amerika och i Afrika så finns inte rapporter som drastisk nedgång av bin eftersom dessa bin kan stå emot varroakvalstret. I Australien har man lyckats stänga ute varroakvalstret från att etablera sig.

-          Om honungsbin försvinner idag så kommer vi inte att dö, men vi kommer troligen få skörbjugg, säger Claire Kremen.

Eftersom det kostar mycket pengar att hyra in bin, så vore det bra att hjälpa vildbin i jordbrukslandskap. Studier visar också på att honungsbin är mer effektiva pollinatörer om det finns vildbin. Detta skulle kunna betyda att man behöver hyra in mindre honungsbin om man skapar plats för vildbin.

-          Det finns många tekniker för att främja fler pollinatörer i anslutning till jordbruksmark. Bland annat kan man ha vegetation i utkanterna av jordbruksmarken, odla olika typer av grödor, se till att det finns blommande växter under hela biets livscykel, restaurera mark och skydda naturliga områden. Diversitet inom jordbruket bidrar också till pesthantering, vattenkvalité och har andra positiva sideffekter, säger Claire Kemen.

* Detta inlägg tar upp vissa delar från en föreläsning av professor Claire Kremen (University of California, Berkley). Hon gästade igår the Stockholm Seminars som Albaeco, Stockholm Resilience Centre and the International Biosphere-Geosphere Programme IGBP arrangerar.

Många växter odlas alltså inte bara för att människor och djur ska få mat, utan i första hand för att ge mat till bin. Näringsväxter som ger mycket mat till bin kan vara bra att ha som resurs för olika typer av pollinatörer mellan andra växters blomning. Det måste nämligen finnas tillräckligt med nektar för att vuxna bin ska orka flyga, och det måste också finnas tillräckligt med pollen för att larver ska kunna utvecklas till nya fina bin.

Det är bra om det finns en mångfald av arter (t ex sidenbin, humlor, blomdyrkarbin, honungsbin, pälsbin, smalbin, byxbin, solbin) som pollinerar växter. Om någon art skulle försvinna, så finns det andra som kan göra samma sak – nämligen pollinera växter. För att skapa mångfald är det jättebra om det finns olika sorters blommor som ger pollen och/eller nektar, har både djupa och grunda blommor så att arter med olika långa mundelar kan få mat, och ger olika mycket nektar så att t ex små bin med korta mundelar gynnas genom att det finns små grunda blommor med lite nektar.

Varför faller honungsbin ner och dör? Det är en mordgåta. Forskare säger att det är många samverkande faktorer som leder till massdöd av bin. Men, några bovar – som alltså samarbetar med varandra – är mer misstänkta än andra; bekämpningsmedel, landskapsförändringar, kvalster, parasiter och sjukdomskomplexet Colony Collapse Disorder (CCD).

När honungsbin samlar in nektar och pollen kan de få i sig bekämpningsmedel. Vid Padua universitetet i Italien har tester visat hur bin på olika sätt kan få i sig dödliga doser av bekämpningsmedlen neonikotinoider som används för att skydda växter mot skadedjur. I Italien har man förbjudit neonikotinoider, men i Sverige har man bara valt att förbjuda vissa av dessa växtskyddsmedel. Neonikiotinoiden imidakloprid är tillåten och används flitigt.

Landskapet förändras, vilket gör att det finns färre platser där pollinatörer kan leva. I många områden finns det sämre tillgång på pollen och nektarväxter pga. förändringar i jordbruket. I delar av Skåne finns det exempelvis ingen blommande gröda när höstrapsen slutar blomma. Brist på mat, och variation i mat, påverkar därför om bina mår bra eller inte.

Varroakvalster lever av bins blodvätska. Angrepp av varroakvalster (kolla in den lilla röd/bruna filuren ovan) skadar binas immunförsvar och kan leda till deformerade bin. Varroa bidrar ofta till allvarliga angrepp av virussjukdomar, och bär själva ofta på virus som kan överföras till bina.

CCD innebär att bin försvinner ute i fälten och aldrig återvänder till kupan. Det är oklart exakt vad som orsakar CCD, men amerikanska forskare pratar om Israeli Acute Paralysis Virus som en av de viktigaste orsakerna till CCD. Viruset skadar binas vingar och efterföljs av paralysering och död utanför kupan. Symtom på CCD, t ex att det inte finns vuxna bin i samhället, har rapporterats i Sverige men CCD verkar vara mest känt i USA.

Massdöd av bin har kanske många fler orsaker än de som kort nämns här, t ex brister i biskötsel, brist på genetisk variation, klimatförändringar och elektroniska störningar. Och, vi har fortfarande säkert missat att nämna flera stycken. Men nu räcker det med allt skriveri om elände för ett tag.

Over and out till nästa gång.

* Till stor del är detta inlägg baserat på Jordbruksverkets utredning ”Massdöd av bin”, rapport 2009:24.

Bikupan, designad av Parkpollinations Karolina Lisslö, finns i Kulturhustakets hemliga trädgård. Åk upp till våning 5, gå ut på taket till vänster och fortsätt förbi kaféet för att hitta till bikupan. Där kan du kolla in både konstinstallationer och vår bikupa med aktiva bin. Gå inte för långt bara. Om du gör det – nice knowing you!

Var inte rädd för bina. (Om du ska vara rädd för något, var det i så fall för biets elake kusin, getingen!) Om du sitter och äter på Kulturhustakets kafé så kommer inte våra bin att bry sig om det du äter. Dom kommer att bry sig om alla fina blommor runt dig. Det är väldigt sällan någon blir stucken av bin, förutom kanske vi i Parkpollination som pysslar i deras bostad ibland så att bina tycker att vi är lite smått jobbiga. Vi ser på oss själva som bikupans fastighetsskötare, litegrann.

Ses på taket i sommar!

/Parkpollination

Det som gjorde att Parkpollination startades 2009 var inte bara att bin är viktiga i sig. Det som fick oss att agera var att bisamhällen minskar. Det råder brist på bin i Stockholm och i andra delar av världen. Vi ville göra något åt detta och ingick ett samarbete med Djurgårdens stadsdelsförvaltning. Som stadsinvånare kan man också kontakta sin stadsdelsförvaltning och ingå ett så kallat brukaravtal. Brukaravtal innebär att en enskild person eller grupp kan sluta avtal med kommunen att bli brukare av en viss bit mark. Att ingå brukaravtal är alltså möjligt för alla stadsinvånare! Vi tycker att denna möjlighet att engagera sig för sin närmiljö är fantastisk, men det är inte så många som känner till detta.

Parkpollination vill praktiskt påvisa att naturen är levande även i stadsområden. Det är viktigt att förstå samspelet mellan människan och de funktioner som naturen utför – som vi i slutändan är beroende av för att må bra.

Våra två första bikupor finns i Stora Skuggan i Stockholms innerstad. Stora Skuggan ligger i grönområdet Nationalstadsparken. Vi hoppas att utöka antalet kupor i Stockholm och få fler att bli intresserade av biodling. Om ni vill följa vår andra biodlingssäsong så kommer ni få läsa ännu mer om vad brukaravtal innebär, hur man odlar bin och varför bin är så roliga. Kanske kommer ni en dag på att ni vill vara med i vårt nätverk av urbana biodlare?